Sweden, A Near Perfect Democracy: Nu håller du käften och lyssnar
Jag mår illa där jag sitter framför laptopen i mitt nymålade tonårsrum. I världens "modernaste" land och läser detta... Och tvingas inse vilken sorts värld det är vi... jag lever i.
Det framkallar även en vis mängd synkiskhet.
Snart 18 år och inte våldtagen än! Jippi! Men de är väl i och för sig mer tur än skicklighet. Sexuella trakasserier finns det väl inte en 11 åring som inte utsatts för, så de kan man ju nästan skita i att ens bli upprörd över längre.
Jag känner hur sorgen och uppgivenheten kryper över mig. Jag är besviken på världen för att de är så här! För att detta inte fixats innan de va min tur. För att jag nu tvingas ta itu med en jäkla skit situation.
Måste det vara så här? Vill någon ha det så här? Jag kan inte alt. vägrar gå med på att NÅGON innerst inne vill ha de så här! Varför är det då så här? Jag vill inte växa upp i den här jävla skitvärlden där så gått som varenda tjej jag känner haft eller har någon form av ätstörning. Där jag och mina polare blir offer för nån form av sjukt makt utnyttjande. Och där polis och rättsväsendet motarbetar varje försök som görs för att få stop på skiten!
Jag vill inte vara ett offer. Jag vill inte att det ska vara sant. Jag vill inte tänka på det.
Men nu är det ju det och jag kan inte glömma.
Och ännu mindre kan jag leva med mig själv om jag genom tystnad väljer att acceptera hur världen ser ut. För även om det är en jävla skitvärld så är det min jävla skitvärld och den ska faan inte få se ut så här!
No comments:
Post a Comment